<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>blogg Feed</title><link>http://blogg.basonline.se/</link><description>Här är en BAS-blogg där BAS-styrelsen BAS-bloggar.</description><item><title>Fredag eftermiddag</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=35</link><description><![CDATA[ Underbar tågresa. Sitter och avnjuter en mocka latte och ser ett vackert upplyst landskap höljt i dis. Folk samtalar stilla och tar det lugnt. Det är helg.  
 ]]></description><pubDate>Fri, 30 Sep 2011 16:10:14 +0200</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>The Little Things</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=34</link><description><![CDATA[ Visst är det härligt med livets små saker? Att bara kunna njuta av alla korta, ickeförevigsbara stunder. När jag kom hem efter BAS nyss var bland det första jag såg min katt som låg på soffan och sov. Så underbart att se honom. Blev riktigt glad att träffa honom igen, trots att han knappast kan sägas tillföra så mycket till mitt liv. Men en katt är ju ett levande djur. Hur är det med döda ting då? Visst! De kan också förgylla vardagen. En kall, nyöppnad cola när man sitter på gräset en varm sommardag är ack så underbart! Men om vi drar det steget längre då? Upplevelser, hur har vi det där då? Något som inte ens är riktigt; bara en subjektiv känsla. Tillochmed när de små sakerna inte existerar i verkligheten kan de vara underbara! När man ser en vacker utsikt mår man ju fantastiskt! Eller när man kollar på Hubble-teleskopets deepfieldbilder (vilket också är en utsikt, men jaja). Men varför upplever vi avlägsna delar av universum som så vackra? Måste vara en slump, det finns ju ingen evolutionär fördel med att tycka att det är vackert... Men till dess att någon smart snubbe kommer på ett bra skäl till att vi kan njuta av livet får vi väl bara se till att inte glömma bort att njuta av småsakerna...      Enjoy  The Little Things ! (ursäkta musiksmaken)     Frid!  //Andreas  
 
 ]]></description><pubDate>Sun, 06 Mar 2011 01:50:18 +0100</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>Minns ni falukorvarna?</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=33</link><description><![CDATA[   Hela dagen passerade som  i en dimma.  Jag tyckte att jag hade sovit bra, men kroppen revs av en märklig trötthet som på något sätt var bortom sömn och gjorde mig oförmögen att göra någonting. Stirrade håglöst på pappret framför mig som föreställde en karta. Förstod inte vad jag skulle göra med pappret, gjorde inte heller något med pappret. Bibelkunskapsläraren satte sig kutryggig på katedern och kluckade för sig själv och berättade att någon hade ställt en fråga om varför Gud kan finnas när det finns så mycket krig och dödande i världen.   Vad intressant med théodicéproblemet, tänkte jag. Men sedan sa han någon om att man inte fick glömma att det fanss gott i världen också och sedan berättade han i tio minuter om en bokskog. 
 Gick och köpte en stor kaffelatte. Den var utan skum. Satt med min skumlösa latte på den skumlösa mattelektionen och stirrade på siffrorna på tavlan. Visste inte vad jag skulle göra med soffrorna på tavlan. Gjorde ingenting med siffrorna på tavlan. Gick till samhällslektionen.  Hade samhäll. Pratade om Israel och Palestina och om krig och blod och inälvor och brutna ben och missiler och raketer och smutsvatten och misslyckade fredsförhandlingar och slakt och massförstörelsevapen och blodbad och stenkastning och variga sår och bortsprängda kroppsdelar och palestinasjalar och davidsstjärnor. 
 Gick hem. Gick och lade mig. Somnade. 
 Vaknade.  Vad fantastiskt det är att ha dåliga dagar! För idag vaknade jag och var bara uppfylld av en känsla som sa att det var en mycket bättre dag än igår. Och vilken fantastisk dag!  Hoppas att ni har en bra dag allihopa. Annars så kommer den till er imorgon. 
   
  Rebecka out. :)    
 ]]></description><pubDate>Thu, 18 Nov 2010 11:25:50 +0100</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>HÖSTLÖVEN BLOMMAR</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=32</link><description><![CDATA[   Vi presenterar...  
 HÖSTTERMINEN 2010! 
 Bas är en nyare, fräshare förening med en stabil bas och massa 
kreativa idéer och en massa SUPERDUPERNIKANKNAPPTFATTA-bra talare som 
kommer att undervisa! Bland virvlande löv och levande ljus och ruggiga 
stormar kan ni bereda er på underhållning och inre påfyllning av alla de
 slag. Här listar jag de tre enligt mig mest uppmärkningsvärda 
teroretiska påfyllningarna under terminen.  Vi har den kände OAS-profilen Hans Weichbrot som enligt mig är den bästa talare jag någonsin hört. Lätt. Vi
 har Johan Reftel som enligt mig ligger på tredje plats på listan över 
de roligaste människor som jag känner (på första och andra plats har vi 
min teorilärare Björn Strand och min pianolärare Johan Ridaeus). Och jag
 känner  många  roliga människor. Vi har prästen Göran 
Olofsson som enligt mig är en av de bästa präster jag träffat (fast här 
har jag ingen lista. Präster känns liksom too far away from 
list(e)ning). Ni förstår att vi är stolta över vad höstens lördagskvällar har att erbjuda.  
 Stort JIHOO på det! 
 Det var ungefär det jag ville säga. Bland alla betraktelser och 
noveller och tankegångar kom nu denna lilla uppdatering om själva Bas. 
  HELIGA KYSSAR  
  från Bas styrelse med Rebecka vid pennan.  
 ]]></description><pubDate>Wed, 18 Aug 2010 22:05:16 +0200</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>Bilder från Grövelsjön</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=31</link><description><![CDATA[  Det finns saker som man tänker att man måste hinna med att
göra någon gång i livet. Och så finns det saker som man inte har tänkt att man
måste hinna med att göra, men är väldigt glad att man har gjort.  
För några veckor sedan gjorde jag något som kan räknas till det sistnämnda. Att
fjällvandra i de Svealandska höjderna låter inte så hett på förhand, men jag
kan verkligen rekommendera det. 
 
Klart för start. Ryggsäcken är packad, vattenflaskan är fylld och grötfrukosten
ger bra energi för dagens tur. Vi ger oss i väg. Jag i lite raskare takt än
mina föräldrar. Jag tar ingen hänsyn till stigarna, jag kliver över de högre
stenarna, jag blir snabbt andfådd, tänker inte ge mig förrän jag nått till
toppen.  

 Det är en mil kvar, vilket innebär minst två timmars vandring,
och sedan väntar hemfärden. 

 Men skam den som ger sig. Jag fortsätter i ett högre tempo,
ska klara det här på en bra tid. 

 ”Stopp” säger mina föräldrar. ”Du vet tydligen inte hur man
fjällvandrar. Med det tempot kommer du aldrig orka”. 

 Jag tittar bak. Bakom föräldrarnas försök att komma ikapp
breder en fantastisk vy ut sig. Den svenska fjällvärlden. Orörd natur,
nästintill tom på människor. Och jag inser vad det är som gör mig till en dålig
fjällvandrare – tävlingsinstinkten. Viljan att ta ut sig, att nå toppen på en
bra tid, att hela tiden sträva mot nya utmaningar. Jag inser inte mina egna begränsningar,
att jag blir trött och andfådd.  

   

 Plötsligt upptäcker jag vad som egentligen är det fantastiska
med fjällvandring. Det är inte bara enbart en tillfredsställelse över att nå
toppen. Det är också vägen dit. Och att få stanna upp, titta ut över vad man
tillryggalagt, över den fantastiska värld som man är satt i. Och då får man
också motivation till att vandra ännu längre. 

   

 Kanske vår tävlingsinstinkt ibland gör att vi kör fast i
livet? Vi strävar ständigt uppåt och blir fort trötta. Vi glömmer att titta bak
och se vad vi har gjort. Se alla framsteg och alla omständigheter. Se vilka
stigar vi gick på och vilka vi inte gick på. Lyssna in tystnaden. Bara vara i nuet. Och därigenom inspireras
till att ta nästa steg. 

   

 På kvällen gick jag ner till sjön. Jag satte mig vid en
brygga, som för stunden bara var min. Långt bort från all trafik, alla
brummande ljud. Bara jag, Bibeln, min anteckningsbok och Gud. Jag ser ut över
den klara sjön, lyssnar på vindens mjuka brus och utnyttjar det fantastiska
privilegiet att få prata med Han som har skapat allt det här. Och jag kan inte
undgå att stämma in i Davids ord från Ps 8:4: 

      

  "När jag ser din himmel, som dina
fingrar format,  

  månen och stjärnorna du fäste där,  

  vad är då en människa att du tänker på henne?”      Frid!  /Markus              
 ]]></description><pubDate>Wed, 18 Aug 2010 22:04:28 +0200</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>Reklam!</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=29</link><description><![CDATA[   Sitter och tänker på vilka otroligt onödiga budskap som sprids i reklamer. Tänk vilken potential det skulle finnas med ett annat budskap... Tänk om man skulle propagera att man kan få evigt liv gratis i stället för att köpa kosttillskott? Eller Herrens nåd i stället för en försäkring hos If? Jag kan se det framför mig; "Carlsberg don't do miracles. But if we did, it would proabebly be the best miracles in the world!". Tänk vilka möjligheter! Tänk revolution!   Men att reklamer över huvud taget finns beror ju på att någon spenderar otroligt mycket pengar på att göra reklam för sina produkter. Varför? Jo, så att någon ska tjäna mer pengar! Och sen då? När de tjänat mer pengar än någon kan göra av med? Ta tex Ingvar Kamprad; Han är god för 23 miljarder dollar. 180 miljarder kronor!! 180 000 000 000 kr!!! Om han skulle göra av med 100 000 kr om dagen skulle det ta honom 1 800 000 dagar=nästan 5000 år innan allt är slut! 2 mycket påkostade mercedes i månaden i 5000 år! Fattar ni?? Det går inte att göra av med så mycket pengar!! Visst, jag hade inte tackat nej till en miljon kronor, skulle jag säga något annat skulle jag ljuga. Men ibland känns det som att vissa tror att livet inte går ut på något mer än att tjäna pengar...  Men i förrgår kväll låg jag och lyssnade på radio. Då kom nyheterna och de berättade att Bill Gates och någon annan snuskigt rik person drog igång en kampanj där de skulle skänka minst hälften av sina förmögenheter till välgörenhet! Hittills har de fått med 5 pers, en av dem hörde jag skänker 75% av sina 43 miljarder kr!! :D (kommer med närmare info om jag hittar den igen!)   Fatta vilken skillnad det gör! Det finns hopp! Halleluja! :)     Mark 10:21        Bless! //Andreas 
 ]]></description><pubDate>Fri, 18 Jun 2010 17:36:45 +0200</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>This is it</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=28</link><description><![CDATA[  Styrelsen till er tjänst: 
  Ordförande Elisabeth:  Den optimistiska glädjespridaren och sammanhållande kraften vars frånvaro i styrelsen skulle innebära att alla resterande åsikter skulle spreta åt åtskilliga håll på grund av styrelsens alla personligehtsskillander. Sin makt som ordförande sköter hon exemplariskt. Ambitiös och noggrann. Alltid bär hon ett leende.  
  Kassör Markus:  Den vuxne, ansvarsfulle pessimisten med fötterna på jorden. En total klippa på alla plan, såväl socialt som musikaliskt som i aktivt.Listan skulle kunna göras oändligt lång. Kunnig, konsekvent, påläst. Skeptisch. Teoretisk, och kritiserar vice ordf Arvids urflippade praktiska idéer och ser alltså till att BAS inte blir en totalt urflippad verksamhet. 
  Vice ordförande Arvid:  Hängiven tillgång alltid redo att rycka ut. Fantastisk idéspruta alltrid lika villig att genomföra alla sina urflippade idéer. Har ett varmt hjärta och är öppen för alla. Praktisk, och kritiserar kassör Markus kritik mot urflippade idéer och hindrar alltså BAS från att bli en tråkig, stillasittande verksamhet. 
  Ledamot Robert:  Helt inne i sin egna värd är ledamot Robert någon annan stans i tankarna och kanske konstruerar han idéer till nästa Rockafton eller praktiska lösningar till diskmaskinen (vem vet?). Hjälpsam, smart och eftertraktad som musiker vid aftonbön eller som internetkälla vid styrelsemöte. Allas vår Robert, oförutsägbar och underbar. 
  Ledamot Andreas:  Denna totalt fullkomligt energisprudlande ledamot har nog ingen styrelse tidigare skådat. Med en ändlös energi och ett hjärta av renaste guld är han att lita på i alla väder och verkställer beslut med en aldrig bristande motivation. Ingenting är omöjligt för ledamot Andreas, oavsett övriga styrelsemedlemmars sinnestämning lyser han upp med sitt leende och positiva energi. Ledamot Andras, styrelsens oersättliga sol. 
  Ledamot Debora:  Med sitt lugn och stilla sinne finns ledamot Debora för oss andra då det blir alltför hektiskt. Kompletterande kraft till ledamot Andreas. Eftertänksam och iakttagande då resterande styrelse blir för uppskruvad och kör för fort och glömmer något viktigt. Ödmjuk, hjälpsam, stillsam. Ledamot Debora är månen som alltid är nära till hands och som med sin dragningskraft lugnar och stillar. 
  Ledamot Helena:  Nyförvärvet. Vad denna ledamot har att tillföra återstår att se. Men att det är mycket, är ett faktum skrivet i sten. Ledamot Helena, varmaste varmaste välkommen. Du är behövd. Du är väntad. 
  Sekreterare Rebecka:  Sekreterare Rebecka skulle kanske hoppas att hon kanske tillför iallafall några tillförande egenskaper i styrelsen. Men det är svårt att skriva om sig själv, tycker hon. Med pennan i hand är hon kankse flitig och ambitiös (iallafall enligt den grå eminensen Karins värmande ord). Hon vill alltid väl (även om det inte alltid syns så vill hon faktiskt alltid väl) och hon bryr sig om sina vänner i styrelsen med vad som nästan skulle kunna beskrivas som moderskärlek. Stark är den iallafall. Skulle hon kunna trösta och göra att de andra mår väl skulle hon göra allt för att lyckas. 
 Lika, och ändå så olika. 
 BAS styrelse till er tjänst. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 30 May 2010 22:53:53 +0200</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>Tid är ett relativt begrepp</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=27</link><description><![CDATA[   Och tiden sniglar sig fram. Jag har läst  och antecklat och pluggat in två kapitel idrott. Jag har lyssnat på mina klasskompisar som flitigt bakom mig sitter vid datorerna och skriver powerpoint om Förlunda. Jag har svarat på mail, läst mail, kollat de nio nya händelserna på facebook och jag har rullat tummarna. Och klockan är fortfarande bara kvart över fyra.   Suck.  Men snart är klockan fem och då ska jag till centralen! 
  Idag satt jag med min vattniga potatissoppa och slokörade grönskaer i bamba och drack håglöst ett glad äppeljuice. Plötsligt gjorde allas vår Adam mig sällskap, ni vet vår forna ordförande i BAS styrelse, och sedan dröjde det inte länge innan Markus damp ner på stolen bredvid honom. Trevlig, pratig, vattnig, näringsfattig lunch.   Tjugo minuter senare satt vi kvar, Markus och jag. Han berättade, fortfarande milt förvånad, om hur Gud med några enkla medel sagt åt honom att tiden ännu är för ung folkhögskola för hans del. Fast han var inte säker. Kanske var det dags för folkhögskola iallafall, att det bara var någa slumpmässiga tillfälligheter som kom i hans väg. Det kan vara så också, vem vet? Jag satt hursomhelst stilla och betraktade honom och tänkte på hur nyckfullt livet var, vad är tiden för oss, varför är det läge med en sak och inte en annan? Varför har var sak sin tid?  Att vi märker av tiden är väl för att vi åldras. Att vi byter upp oss i skostorlek för att senare märka hur ont det gör i lederna och sedan tankfullt dra i de gråa stråna på våra huvuden. Det gör oss påminda om att våra dagar på jorden faktiskt är räknade. Att det är meningen att vi ska uträtta någonting här, innan tiden tar slut. Gud sitter där uppe på sitt moln och ser vägen framför oss, han ser människorna vi är menade att träffa och sakerna vi är menade att åstadkomma. Ibland ger han oss tecken för att visa oss rätt. Och en av våra absolut svåraste uppgifter i livet är att uppfatta dem, och att sedan tolka dem rätt.   Som Markus och folkhögskolorna. Vad är meningen egentligen? Är det en noga vald vägvisning eller är det skolverkets slump? 
 Det får mig att extra mycket just idag njuta av de här oändligt långa minutrarna innan klockan visar fem. Minuter som jag andas, blinkar och pulserar igenom. helt redo att försöka höra vad Gud vill visa just mig, vad han tycker att jag ska göra just idag. Han fick tiden för mig att snigla sig fram. Kankse för att jag skulle skriva detta och dela det med er.   Ha en bra dag.  Rebecka vid pennan!   
 ]]></description><pubDate>Thu, 22 Apr 2010 16:27:44 +0200</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>En tidig buss är inte alltid bra...</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=26</link><description><![CDATA[ Ah, stadens gatljus som sprider ett dunkelt ljus över vägarna, insvept i dimma... Ett hårt bankande hjärta och en torr mun... Jag hann! Jag hann med bussen jag höll på att missa! Efter att ha sprungit genom nordstan och genom hela centralstationen och genom hela nilsericsson terminalen på lite mer än 3 minuter sitter jag på bussen och känner mig ömse helt matt i kropp och själ efter denna bravad, och ömse ganska nöjd med att komma hem i vettig tid. :) det var en grym kväll på burås, men när jag sedan stod och väntade på bussen till centrala Göteborg som skulle gå 13 minuter över, och jag var där 12 över men till trots missade bussen, kände man sig besegrad av västtrafik. Men icke! ^^ citat stewie i family guy: ''victory is mine!''
men inte nog med att jag sprang som ett litet djur till bussen, jag har dessutom ont i magen av att ha ätit för mycket ost på burås idag. Ibland tycker jag ost är jätte gott, och då äter jag väldigt mycket ost! Halva ostpaketet till mig! :)
Men nu sitter jag här på bussen och känner mig djup. :) haha, och dessutom passar jag på att nyttja min mobil till lite surfande, då jag varit utan det i någon månad. Det har av någon anledning inte fungerat, men telia fixade det på 5 min när jag ringde dem :) visste ni att man kunde blogga med mobilen?? :)  
 ]]></description><pubDate>Wed, 10 Mar 2010 22:52:58 +0100</pubDate><category>BAS bloggen</category></item><item><title>Det korta inlägget:</title><link>http://iloapp.basonline.se/blog/blogg?Home&amp;post=25</link><description><![CDATA[ 1 meter snö ute, skottar för fullt :/ kommer tydligen mer också :(    //Andreas 
 ]]></description><pubDate>Sat, 20 Feb 2010 14:01:12 +0100</pubDate><category>BAS bloggen</category></item></channel>
</rss>
